Räntelagen

Räntelagen är en lag som bland annat dikterar hur betalningsvillkor och dröjsmålsränta kan se ut för företagare. Det innebär att ett företag har rätt enligt räntelagen att kräva en dröjsmålsränta ifall en faktura inte har betalats efter 30 dagar från att den skickades ut. Denna lag är också dispositiv vilket betyder att den gäller så länge inget annat har förhandlats fram mellan parterna. Denna lag börjar alltså gälla så fort något köps mot avbetalning, mot faktura, på kredit eller ingår i ett löneavtal till exempel. Det går att avtala bort delar ur lagen, men inte allt. Till exempelvis delar som skulle vara en nackdel till gäldenären (alltså den som är skyldig någon pengar) kan inte förhandlas bort. Man kan då ange i ett separat avtal vad som ska läggas till.

När dröjsmålsränta börjar gälla

Räntelagen är alltså en lag som enbart gäller mellan en borgenär (den som lånar ut) och en gäldenär (den som är skyldig pengar). Dröjsmålsränta är den ränta som tas ut när en faktura inte har betalats i tid. I räntelagen anges det inte vad som anses vara en för hög dröjsmålsränta (ockerränta) utan detta får bedömas från fall till fall. I ett tillägg då kan man skriva i avtalet hur mycket dröjsmålsräntan ska ligga på, men också när den ska börja gälla.

30 dagar är det som gäller om inget annat anges. Det kan dock ändras till så lite som tio dagar eller längre en 30 dagar. Skulle borgenären sätta ett förfallodatum tio dagar efter fakturans datum betyder det dock inte att hen har rätt till att kräva ut dröjsmålsränta förrän 30 dagar efter fakturadatum. Dröjsmålsräntan behöver inte avtalas; det räcker med att mottagaren upplyses om den i en faktura. Efter 30 dagar har då borgenären rätt att debitera dröjsmålsräntan som är angiven i fakturan.

Behöver inte alltid anges

Enligt räntelagen kan en dröjsmålsränta även läggas till i en betalningspåminnelse (om den inte fanns i fakturan tidigare). Dock kommer dröjsmålsräntan att debiteras enbart först 30 dagar efter att betalningspåminnelsen skickades ut. Skulle det dock vara så att både borgenären och gäldenären är två näringsidkare så behövs ingen upplysning ske om dröjsmålsränta. Detta behöver inte heller anges om gäldenären är en myndighet. Om inget annat anges kommer då en dröjsmålsränta på 8 % över gällande referensränta att gälla enligt räntelagen.

När det kommer till förfallodatum så anger räntelagen att förfallodatum flyttas till första helgfria dag om det skulle vara så att en faktura har ett förfallodatum som ligger på en allmän helgdag. Hur räknas då dröjsmålsräntan ut? Om den ligger på 8 % ska man multiplicera det (0,08) med fakturabeloppet. Låt oss säga 1 000 kronor, vilket då blir 80 kronor. Var man då tio dagar sen ska man multiplicera 80 med 10/365. Detta blir då 2,19 kronor som oftast läggs till i en påminnelseavgift.